Usch, vilken tågresa! Eller, egentligen var den väl inte så farlig, om man bortser från dödskänslan som infann sig när det kändes som att jag skulle kvävas av stanken mannen brevid mig utsöndrade. Sur gammal svett, ungefär så. Efter att i en timme ha suttit med näsan nedgrävd i tröjan och bara därför nästan dött av syrebrist så flyttade jag mig. Kände mig så dum! Men skönt var det att få andas igen. Sedan somnade jag och väcktes av att konduktören sade ”Det var väldigt vad djupt du sov!”. Genant.
Men till slut kom jag hem! Dessvärre är det riktigt skabbigt här hemma. Bokstavligt talat alltså, stackars Laban har fått skabb.
Loading ...
aww, stackars Laban :(
Ja =( Hon drar på sig allt, dyraste bondkatten i stan. Måste ha sämst immunförsvar =(