Ninjakossan

Kan inte sova. Vet inte varför, hade trevlig middag och såg film och var trött och gick och lade mig, men sedan blev jag liggandes där i en trippelsked med Emil och Laban (hon i mitten såklart, nära båda sina människor). Stirrandes in i väggen, upp i taket, in i väggen igen, ner på Laban, på persiennen, upp i taket, ut i mörkret. Jag började tänka på mitt projektarbete som jag planerar, vilket förde tankarna vidare till min barndom och min pappa. Klev upp, skrev 4 sidor i Wordpad om en vanlig helg i min uppväxt och nu sitter jag här. Vill desperat dela med mig av texten, vill ha tankar och diskutera och få mängder av bekräftelse. Jag har rätt, jag har rätt, jag har rätt, jag har rätt. Bekräftelse.

Oftast tror jag att jag är ganska klar med det där, det är som det är och det finns inte så mycket mer att göra åt det. Men så drabbas jag av en period då jag inte kan somna, då jag skriver som en galning och gråter mycket och känner att jag gått miste om så mycket.

Detta är dock inte rätt forum att dela med sig av mer än såhär. Jag vet inte vem som läser och jag vill inte såra eller röra upp något, det orkar jag inte ännu. Kanske senare i livet, när jag står på stadigare mark. När jag inte har lika mycket att förlora.

Nu ska jag tyst som en mus rota i kartonger på jakt efter insomningstabletter (inget starkt, bara naturläkemedel) och lägga mig. Jag är så trött.